Växthus med myshörna.
Nu har vi byggt klart växthuset. Det blev precis så bra som jag hade hoppats. Fast i år är det nog i senaste laget att sätta några grönsaker, det får bli till nästa år. Nu är ju jag inte den…
Tandproblem.
Vi sitter i lugn och ro och äter. Köttbullar och pasta, inget hårt eller segt. Ändå känns det plötsligt konstigt i munnen. Tungan hittar ett jättestort hål som inte borde vara där. Jag har bitit av en tand. Det är…
Ultrapass 57km norra Stockholm 2013
Hur långt är ett långpass? Den frågan är lika omöjlig att svara på som den om hur långt ett snöre är. Ändå får jag just den frågan ganska ofta. I går var i alla fall ett långpass ca 60 km. Det hade vi bestämt innan start. Peter, Annica och jag skulle köra sista ultralångpasset före Stockholm Ultra som går om tre veckor. Nu blev det inte riktigt som det var tänkt, Peter fick ont i vristen och fick snällt vända om och åka hem. Snörpligt men bättre det än att riskera att förvärra skadan. Annica och jag blev lite tagna på sängen av att stå där utan Peters vägledning. Det brukar vara han som leder vägen och vi kommer som två ankungar bakefter. Nu skulle vi själva hitta en så lång bana utan att villa bort oss. Vi har uruselt lokalsinne båda två. (mer …)
Födelsedagsfirande
I torsdags blev jag 54 år gammal, eller ung. Det beror på hur man ser det, eller när man frågar mig. I bland, särskilt på morgonen när man ska upp till jobbet är det gammal, men när vi ska ut…
Nytta med nöje
Peter skulle springa Hornstull – Järna. Jag ville inte vara med. Jag tycker det är jobbigt att springa i grupp, det beror på att jag nästan alltid är den som är långsammast. Det innebär att jag försöker springa lite fortare än vad jag egentligen kan, vilket gör att det blir för jobbigt. Även om alla säger att vi tar det i din takt så blir det i alla fall att några ökar lite i taget. Så jag beslöt att köra själv. Efter som jag ändå måste hem till Sollentuna och titta till fiskar och post så beslöt jag att slå två flugor i en smäll, nytta med nöje. Kvart i åtta när Peter hade gått gjorde jag mig redo. Vid den tiden var det svalt och skönt att springa. Första etappen blev till Solna Centrum gick bra. Där är det som en enda stor byggarbetsplats, lite svårt att springa raka vägen över blåkulla. Jag tog vägen över Solna kyrkogård, tittade till mammas och pappas grav. Vidare mot Haga norra, rundade Brunsviken och tog sikte på Bergshamra. Där blev det wienerbröd och mjölkpaus. Det finns dessutom en fontän som har härligt svalt vatten att slaska i. (mer …)
Ogräs och skönsång.
Nu står jag som en åsna mellan två hötappar. Jag borde springa i morgon och jag behöver verkligen fixa i trädgården. Dom här varma dagarna har fått det att växa så det knakar, både i rabatterna och utanför. Ogräset i…
Sol och löpning 20Km
Vi har tagit semester den här veckan för att ha ett träningsläger här hemma. Det passar bra nu när både Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon är i faggorna. På programmet i dag stod det 20 km. Vi enades om att springa…
Solskenspromenad.
Benen är lite trötta efter lördagens eskapader på Lidingö. Det vore i och för sig konstigt om jag inte skulle känna någonting efter att förflyttat mig i 50 km. I går var en promenad på 5 km allt jag var…
Lidingö Ultra 50Km 2013
Om man som jag inte gillar att springa i terräng, inte är bra på att springa i backar, vad gör man då i LidingöUltra? Det är en fråga jag inte kan besvara på ett bra sätt. Möjligen är svaret att jag är lite av en självplågare. Nej, skämt åtsida.
I går var det dax för femte Lidingö Ultra 50K,vi skulle starta för fjärde gången. Jag var mycket tveksam till hur det skulle gå, så Peter lovade att springa med mig. Hålla koll på tider och var repen dras, jag skulle bara behöva springa. Annica startade för femte gången, hon beslöt att göra sällskap med Peter och mig. Som hon så klokt sa – Det är roligare att gå i backarna med sällskap, än att gå i backarna ensam. Jag är mycket glad att jag hade dom båda med mig. Det blev en tuff resa för mig.
Utan deras pepping och glada tillrop hade det inte gått, jag var redo att bryta vid 26 km.
(mer …)
Startupprunda.
Vilken skön dag! Det drog i joggartarmen. Så i morse lunkade jag och Peter en liten runda. Första gången på tre veckor, så det kändes att benen inte var med på noterna. Peter försökte trösta med att det bara var…