Karlstad 6h 2014
Det gick vägen, fast det var med nöd och näppe. Efter två månader utan att kunna träna riktigt var det dax för att köra Karlstad 6h inomhus. Jag har ju bara gått, visserligen ganska långt och mycket men ändå, det…
Det gick vägen, fast det var med nöd och näppe. Efter två månader utan att kunna träna riktigt var det dax för att köra Karlstad 6h inomhus. Jag har ju bara gått, visserligen ganska långt och mycket men ändå, det…
Hemma igen efter en trevlig helg i Växjö. Vi har sprungit Personliga Rekordens Tävling. Det är ett lopp som gick i den nya och fräscha Tele consult arena. Banan var 239 meter och vi sprang på uppvärmninsbanan som går utanför…
Ett sextimmarslopp går ut på att komma så långt som möjlig på sex timmar. Ofta används en kort bana och teknik för att räkna varven. Alla börjar och slutar samtidigt. Denna gång åkte besökte vi Karlstad sextimmars. Team Fakta kunde ställa upp med fyra löpare. Jennifer, Annica, Ulla och jag. Loppet gick på Tingvalla IP, en idrottsplats som är ett hundra år, precis som Stockholm stadion. Banan är 400 meter och det är dukat till löparfest med mat och dryck. Göta IF vet hur man arrangerar bra tävlingar. Vi har gästat många av deras arrangemang just för att de är så bra. (mer …)
Nu sitter vi här igen, med ett lyckligt men trött leende på läpparna. Vi gjorde det igen! Träningen har varit lite både si och så den sista tiden och Peter har varit förkyld hela veckan. Det gjorde att vi inte var helt säkra på hur det skulle gå. Det har varit en lång dag. Klockan ringde 7.00 så det var hög tid att börja göra sig i ordning. Två timmar till start, så frukosten fick inte bli allt för långdragen. Hotellet ligger inte långt från start och målområdet så gångtiden skulle inte bli några problem.
Vi anade att det skulle bli varmt så överdragskläderna fick bli kvar på rummet. Sakta men säkert började löparna komma släntrande med sedvanligt nervös energi. Det var ca tvåtusen föranmälda och det skulle nog bli en del efteranmälningar när det var så fint väder. Ett halvstort lopp med andra ord. Starten gick och Peter och jag var sist efter hundra meter. Vi skulle springa tillsammans, jag skulle bromsa Peter i början och han skulle mana på mig i slutet. Alla rusade i väg. Nåja, det brukar lugna ner sig efter ett tag.
(mer …)
Ulla och jag tog taxi och kom till starten utanför Sjöhistoriska museet strax efter kl 6 på morgonen. Då var redan hela tävlingsstaden uppbyggd med tält, portaler, skyltar mm för dagens Stockholm Ultra. De 100 km-löpare som behöver lite extra tid på sig startar kl 7.00. De något snabbare och de som springer SM startar kl 8.30. 50Km löparna startar 10.00. Ulla bytte till 50Km igår vid nummerlappsutdelningen, och det visade sig vara ett mycket bra val. Som vanligt går det lätt i början men jag höll igen. Ibland blev det för fort på 5.55 min/km. Försökte sikta in mig på 6.20-6.35 min/km när det gick bra. Jag räknade hela tiden "Jag har x fulla varv kvar (+ snutten jag springer på nu)". Från början var det ett halvvarv och 12 fulla varv på 7,9 Km styck. Backarna var ett problem, många och långa med mycket grus på banan. Det gick inte att komma in i energisparlunken förrän det var en sväng, backe, grus i skon. Värmen påverkade men det gick att hantera bättre än backarna. Där blev jag räddad av de kalla duscharna. Såg till att hela tiden till att ha blöta kläder där vattnet kunde dunsta i värmen. (mer …)
Nu har vi sprungit loppet. Annica putsade inte sitt pers, hon tog fram väghyveln och gjorde rent hus med 34 minuters förbättring!! Ulla sprang på bra till 26 Km då illamåendet kom och sedan blev det en kamp. Det hjälpte…
Idag sprang vi Göteborgsvarvet. Ulla och Annica startade i grupp 16 och jag startade i grupp 6. Ove är supporter och tog hand om oss. Jag hade inget mål och inget fokus men tänkte jogga runt. Hade för dagen klätt…
Om man som jag inte gillar att springa i terräng, inte är bra på att springa i backar, vad gör man då i LidingöUltra? Det är en fråga jag inte kan besvara på ett bra sätt. Möjligen är svaret att jag är lite av en självplågare. Nej, skämt åtsida.
I går var det dax för femte Lidingö Ultra 50K,vi skulle starta för fjärde gången. Jag var mycket tveksam till hur det skulle gå, så Peter lovade att springa med mig. Hålla koll på tider och var repen dras, jag skulle bara behöva springa. Annica startade för femte gången, hon beslöt att göra sällskap med Peter och mig. Som hon så klokt sa – Det är roligare att gå i backarna med sällskap, än att gå i backarna ensam. Jag är mycket glad att jag hade dom båda med mig. Det blev en tuff resa för mig.
Utan deras pepping och glada tillrop hade det inte gått, jag var redo att bryta vid 26 km.
(mer …)