Silverleden på en dag

Silverleden är en vandringsled runt Hällefors. Den är 64 Km lång och mycket tuff terräng. Du ska över ett flertal toppar där backarna aldrig tar slut, där det är en fördel att hjälpa varandra upp. Du ska slåss mot lera, stenar, rötter men även vatten – mycket vatten, både från bergsväggarna och från skyn. Du ska samtidigt vara alert på var leden går och skyla dig från mygg och knott.

Snabbfakta

Typ: Löpartävling, Rundbana, Terräng
Datum: 20482016-07-02 lördag
Sträcka: 64 Km
Var: Hällefors
Hemsida: http://www.silverleden.se/
Facebook
Special: Tävlingen är så lång du vill. Du bryter inte, du slutar vid en av 8 vätskekontroller och får resultatet i resultatlistan.
Vandring: Friluftsfrämjandet

Dagen innan

Det är fredag, Kristina och Annelie hämtar oss på kollo och vi åker till Grythyttan där Annelie ska bo. Efter en utsökt glass och choklad fortsätter vi till Hällefors och Hellefors Herrgård där vi ska bo. Vi träffar flera löpare och pratar med Niklas Gunne (IFK Mora). Han är med när vi åker och hämtar nummerlapparna och sedan är vi tillbaka och äter middag på herrgården. Vi träffar också Lupita Svensson. Hon har rest hela vägen från Malmö.

Loppet

Vi äter frukost på herrgården. Ulla stannar kvar i byn, hon ska inte springa terräng idag. Kristina, Lupita och jag åker till Hurtigtorpet och möter Annelie. Det är full fart vid Hurtigtorpet där starten ska gå. Vi tre, Annelie, Kristina och jag ska springa som en grupp. Vi kommer att stödja varandra när det blir tungt.

Starten går och vi är iväg. Jag får problem direkt. Min tanke är att springa i en öppen regnrock för att hålla mig varm, och varm blir jag allt för snabbt. Vi stannar och korrigerar klädseln allihopa och börjar därmed att plocka på våra marginaler redan från start.

Jag har inte givit terrängen någon tanke och tyckt att de 1650 höjdmetrarna inte låter som något att yva sig över, men jag får snart omvärdera min ståndpunkt. Det är formidabla väggar vi ska korsa. Varenda höjdmeter utnyttjas maximalt mot oss medan vi samtidigt arbetar för att ta oss fram i lera och vatten. Inarbetade höjdmetrar tas sedan snabbt ifrån oss i branta nedförsbackar.

Det är åtta reptider man ska passera innan maxtiden 12 timmar. Det blir tuffare tempo efter varje vätskekontroll så jag har gjort schemat så vi springer tuffare i början och bygger upp marginaler för att kunna bli trötta senare. På pappret såg det enkelt ut, men nu var vi i verkligheten – Verkligheten brydde sig föga om kalkyler och reptider eller ens att vi var där.

Vi plockar depå efter depå samtidigt som vi kämpar mot maxtiden. När vi kommit till hälften har vi 5.45 timmar använda. När vi har 100 meter kvar till 2/3 har vi använt 8 av 12 timmar.

Samtidigt som det här loppet var en kamp hade vi roligt också. Knasiga diskussioner och mycket skratt. Vi kunde hjälpa andra team och vi tog hand om varandra när det behövdes en knuff uppför backen. När distansen blir lång är den största fienden inte fysiken, det är psyket som bryter ned viljan. Motmedlet är glada kamrater och gott att äta.

Bara man passerar sista depån innan reptiden så får man komma i mål. Vi når depå 8, 57 Km efter 10.41 timmar och har därmed 19 minuter till godo. Ulla möter oss och vi springer tillsammans den sista biten till Hurtigtorpet och målgången.

På vägen är det en liten fjuttig spets på höjddiagrammet (se pilen). När man ser backen i verkligeheten tror man att det är ett skämt att vi verkligen ska uppför den väggen. Då kan du jämföra den lilla spiken med de andra topparna som är mycket värre.