Strakbent.

Jag har sprungit mer än jag brukar. Mer och hårdare och fortare, även i backar jag normalt inte har klarat att springa i. Jättekul och jag är entusiastisk till tusen. Men det har en baksida, jag har fått ben som är en korsning mellan telefonstolpar och kokt spagetti. Sela och styva men orkar ingenting, gnälliga för det minsta lilla. Så nu har jag lovat benen att jag ska vila i två dagar, i går och i dag. Men på söndag får dom banne mig vara med på noterna igen för då är det TSM och det ska vi köra.

Hoppas på att kunna få till en bra träningsperiod nu under vintern och komma ut i vår med lite bättre marginaler till reptider och maxtiderna på loppen. Vore toppen att bara behöva springa utan att kolla på klockan hela tiden för att inte bli avplockad.

Vi ska åka till Connemara i vår och den är jag lite rädd för. Det gick åt pipan i år, jag fick bryta, fast det satt lika mycket i huvudet som i benen. Men nästa gång…. då jäklar. För om jag fegar ur då har Kristina och jag en överenskommelse, att jag ska betala hennes resa. Ingen medalj och dubbelt så dyrt, det är en bra morot och piska.