Snora och äppelmos.

Att vara tålmodig är inte min starka sida, särskilt inte när jag är förkyld. Nu har jag ju varit sjuk i en hel evighet, i alla fall i fyra dagar. Ska jag aldrig få springa mer? Fast jag måste tillstå att jag är piggare än vad Peter är. Hans ögon hänger ner på kinderna, näsan rinner och han ser ut att ha sålt smöret och tappat pengarna, det är ett målande uttryck som min farmor gärna använde sig av. Jag är ju tre dagar för Peter och börjar tro att det finns hopp om livet, att snoran ska ta slut någon gång. Nu har jag hostmedicin så i natt ska vi få sova, det var lite dåligt med det i natt. Slut på gnället för den här gången.

Det blir massor med äpplen i år, våra små träd riktigt dignar av frukt. Så i dag gav jag småttisarna varsitt, gissa om det var populärt. Det är höstfrukt/vinterfrukt så dom är inte riktigt klara men goda ändå. Jag ska göra knottrig äppelmos på det mesta. Det är gott att ha på gröten i vinter och jag gillar när det är bitar i med lite tuggmotstånd. Lika så med päronen, det blir massor där med. Fast dom är lite svårare att göra något av. Päronsylt smakar inte mycket, jag har försökt men det var inte riktigt lyckat.