Om man som jag inte gillar att springa i terräng, inte är bra på att springa i backar, vad gör man då i LidingöUltra? Det är en fråga jag inte kan besvara på ett bra sätt. Möjligen är svaret att jag är lite av en självplågare. Nej, skämt åtsida.
I går var det dax för femte Lidingö Ultra 50K,vi skulle starta för fjärde gången. Jag var mycket tveksam till hur det skulle gå, så Peter lovade att springa med mig. Hålla koll på tider och var repen dras, jag skulle bara behöva springa. Annica startade för femte gången, hon beslöt att göra sällskap med Peter och mig. Som hon så klokt sa – Det är roligare att gå i backarna med sällskap, än att gå i backarna ensam. Jag är mycket glad att jag hade dom båda med mig. Det blev en tuff resa för mig.
Utan deras pepping och glada tillrop hade det inte gått, jag var redo att bryta vid 26 km.
(mer …)