Lång tystnad

Jag har inte uppdaterat sedan 29 december och det är en rad olika anledningar till det. Det här är en hemsida primärt för mina intressen att springa, skriva och ta bilder. Det är också kul att lägga till nya funktioner.

Min vänster fot är illa. Den har varit illa i över tre år och jag har dragit ned på träningen. Ibland går det att jogga en mara ibland får jag ta fram kryckorna. Helt beroende av om senan ligger rätt när jag använder foten.

Min vikt har ökat stegvis och jag vägde in på 86 Kg på julafton. I mars/april kunde jag väga in på 78 Kg. Alla vet vad man ska göra. Ät liten frukost, liten lunch, liten middag och absolut ingenting mellan målen, och drick vatten – varje dag i tre månader. Skriva på nätet på fastande mage är ingen bra idé.

Under vinter/vår var jag hos läkare med foten och fick röntgen och magnetröntgen. En sena på utsidan av vristen är skavd. Jag fick gå till sjukgymnast och jobba på med balans, rörlighet och styrka i de små musklerna.

Viktnedgång och sjukgymnastik kan inte fixa skadan. Det är bara åtgärder som kan göra att jag undviker att trampa fel. Och om jag trampar fel är det bättre att väga mindre. Under våren fick jag linka ett par tillfällen till jobbet på kryckor. Jag har gått till gymmet och linkat därifrån på kryckor. Jag har varit på teater och linkat in på kryckor.

Jag kom runt Stockholm marathon och Jönköping marathon och Stockholm halvmarathon och STHLM 10Km. Och sprang i Karlstad 6h i våras. Dessutom kunde jag göra 58Km på 9.55 tim på min semesterjogg innan foten sa tack och hej. Jag var himla nöjd när jag kunde springa och likgiltig när foten sa stopp. Ville inte skriva på nätet för min sköra likgiltighet skulle inte klara det.

Efter 6 månaders sjukgymnastik ringde jag läkaren. Var ledsen och desperat. Visst är löpning en väldigt kul hobby men kan man inte så kan man inte. Låter lite överdrivet att vara desperat men jag kommer till det. Doktorn kunde inte se att någon operation var aktuell. Jag fick till slut ett tips att testa skoilägg.

Jag satte genast igång och gjorde mina egna nöd-ilägg och testade dem med gott resultat. Kontaktade en klinik för att få riktiga ilägg. Vi provade ut, de tillverkades, jag fick dem, återkom med modifieringar osv. Nu får jag ingen skav från dem och de stödjer på vissa delar av foten men är inget bra på utsidan. Att jag klarade Stockholm halvmarathon med dem verhade vara en engångshändelse för nu kräver varje träningspass en veckas vila av foten. Jag ska modifiera dem själv.

Vid nyår hade jag ingen tanke på att byta jobb men när jag såg tjänsten på Happy Socks så blev jag lite kär. Det där ville jag testa. Jag har tidigare enbart arbetat i programmeringsbyrå och får uppleva allt i andra hand. Nu skulle jag vara på första parkett mitt i verksamheten. Efter omfattande interviewer, personlighetstester, intelligenstester mm så fick jag börja den 23 april. Processen är ganska utlämnande men jag har förtroende för rekryteraren så det gick bra.

Det är alltid intensivt att börja ett nytt arbete. Jag började med att få fart på min egen dator, sedan börja dokumentera integrationer. Fick ihop en utvecklingsmiljö som fungerar. Det tog tid att komma igång och under den tiden skrev jag inte en rad kod. Det var en dålig start och jag trivdes inte. Kände inte att jag ville skriva på nätet. Hjärnan var helt slut på kvällarna och jag ville inte berätta någonting för någon för jag visste inte själv vad jag ville eller tyckte. Försökte hålla en likgiltighet inför situationen.

Under det här året har jag skaffat en almanacka i papper och skriver dagbok iden istället för på nätet. Då kan jag skriva utan att behöva filtrera. Under vinter/vår och tidig sommar åkte jag mopeden till jobbet och hem igen. Jag orsakade många tillbud och blev till slut så rädd för att åka att jag ställde av mopeden och har inte rört den sedan dess. Jag tänker på annat och kör in i saker. Har gett bort cykeln av samma orsak. Jag ska inte vara i trafiken.

Så jag skriver att jag är desperat när jag inte kan springa. Det låter helt befängt. man kan gilla löpning, det kan vara härlig hobby men desperat, är inte det lite väl?
Jag är ingen expert på människor men det verkar som de flesta människor är på en neutral nivå. Om något elände händer då blir de flesta lite nere, några blir mycket nere och sedan återgår det efter en tid till den neutrala nivån där man är varken glad eller nere.

Jag är också mestadels på den neutrala nivån men på vardera sidan är det en brant uppförsbacke till superglad och en brant nedförsbacke till jättenere. Tar jag mig för högt upp på gladbacken och inte orkar hänga kvar där så glider jag snabbt nedför och kan inte alltid stanna vid neutrala nivån. Det därmot jättelätt att tappa fotfästet och trilla nedför nere-backen.

Under året har det funnits gott om nyheter som ger en känsla av att det går åt helvete. Kortsiktigt har jag löst detta genom att sluta se på nyheterna på TV, spärrat alla nyhetssidor, lysnar inte på radio. Utöver detta ser jag inte på Cops, Efterlyst och andra program där folk är elaka mot varandra. I stort sett är det bara ett fåtal program kvar att se: Vetenskapens värld, Fråga Lund, Big bang theory.

Men en del saker går inte att skärma av sig från. Mordet vid Rösjöbadet 900 meter härifrån. Mordet på mamman med spädbarn. Listan kan göras lång men jag får inte bättra på minnena av alla hemskheter för då tumlar jag nedför backen igen. Utöver dessa nyheter så har klimatkollapsen inte varit munter. USAs och Brasiliens presidenter gör ingen glad. Kinas behandling av sina medborgare samtidigt som vi ler och skakar hand. Indonesiens och Rysslands behandling av sina medborgare, speciellt HBTQ. USAs behandling av sina medborgare. FIFAs utdelning av VM saknar bara beviset för mutor. Systematisk doping inom idrotten. Nordkoreas misiltester. Ebolautbrott.

Det finns många verktyg för att må bra allmänt och då ha en chans att hålla sig på mellannivån. Sömn – I över ett år nu har vattenledningar i huset tjutit och jag sover med öronproppar. Mat – Ulla gör underbar mat. Motion – Där är löpning det allra bästa, god tvåa ganska långt efter löpning är motionscykel, sedan jävligt långa promenader. Det finns också viss effekt att hämta från styrketräning och contortion-stretching. Samtal – Ulla är samtalsstödjare och vi hjälper varandra.

Ulla och jag har promenerat varv på varv runt Edsviken. Varenda helg. Vi gillar motion och det är trevligt att göra saker tillsammans. Det har också varit en fantastisk semester i somras med besök i Stockaryd, renovering hemma så det blivit fint och mycket motion och annat kul. Men jag uppdaterade inte sidan då. Kände inte för det.

Trots alla ansträngningar att må bra så har jag haft mer eller mindre konstant huvudvärk i månader. Jag har avfärdat det som stress och försökt med alla metoder som finns för stress. Har arbetat hemma för att få ned antalet avbrott när jag programmerar. Fördelen att jobba hemma är att jag också hållit mig ovanligt fri från förkylningar. Har i stort taggat ned men ändå haft ont i huvudet.

Ulla har försökt få mig att testa terminalglasögon och jag har läst på om dem men ingen berättar hur de fungerar utan bara att de kostar skitmycket och att arbetsgivaren måste betala dem. Det gör mig bara arg att läsa sådant. Så efter månader träffar jag min syster som ger mig sina macken-brillor med +1,5 och jag kan nu se mobiltelefonen bättre. Jag skaffade sådana. De fungerar inte för mig på bildskärm men för mobil är de toppen.

Jag kunde tidigare räkna bladen på träden på andra sidan vägen men nu ser jag i bästa fall grenarna. Och snabbt har det gått. Två år från perfekt till ganska illa. Nu kan jag inte läsa numret på bussen förrän den nästan parkerat framför mig. När Ulla och jag var på en långgång hittade vi -1,0 minusglasögon på OKQ8 Bergshamra från hagaoptik.com. Jag testade och det var surrealistiskt bra. Nu kunde jag räkna löv igen. Jag har haft de glasögonen i några dagar nu och är överväldigad över hur fantastiskt det kan vara för 199kr.

Jag har inte haft så mycket glädje att dela med mig av. Egentligen har inget hänt heller så det finns inte mycket att skriva om. Att dela med sig på nätet har inte heller varit så kul efter att vi fått en liten insyn i hur dåligt Google och Facebook med flera har skött sig på nätet. Det har heller inte varit kul att brottas med WordPress nya editor, den dödade effektivt glädjen av att skriva.

Men vi har gjort framsteg också. Tidigare hade djuren tagit över vardagsrummet och köket. Det var en ständig strid med kaninerna om att gnaga på pinnar istället för möbler och väggar. Vi har återtagit vardagsrummet och köket. Tapetserat om, fått ut möbler och gjort smarta lösningar. Nu har både vi och kaninerna mer utrymme, det är inte hö och gnagflis på golven länge. Tina fick ett eget rum och hon gillar det. Hon har sina leksaker där och springer i hela lägenheten utan att förstöra. Jag trivs nu.

Ulla har tränat flitigt med spinning, core, löpning och långa promenader. Hon har aldrig fått någon vidare utdelning av träningen trots att hon spinnar nära maxpuls och springer tills hon spyr men hon fortsätter i alla fall. Det är mycket inspirerande.

Så nu är vi framme till igår. Det är tisdag och jag arbetar på jobbet. Har förberett för löpningen på eftermiddagen genom att komma in tidigt, äta en lunch på 13,5 min. (Hur mycket tid behöver man för att micra och äta). Är ombytt med neutral löpartröja som är diskret på ett kontor och byxor över kortbyxorna så jag snabbt kan riva av och komma iväg. Dricker rikligt med vatten och är preppad som för ett lopp.

Kommer iväg från Karlavägen 100. Känns bra. Knapp huvudvärk. Foten lite trött från att ha stått hela dagen men jag tar det försiktigt. Har till och med ett larm på klockan så jag inte kör snabbare än 6 min/Km. Det går ganska bra. Får lite tjuvnyp ibland men kan fortsätta utan smärta. Efter Mörby C får jag ett tjuvnyp för mycket och senan i foten lägger sig fel och börjar gnälla. Nu kan jag mödosamt promenera. Efter ett tag går det att sakta sakta jogga vidare, promenera, jogga osv. Kommer hem på 1.44 tim 15,0 Km.

Är mer slut än jag borde efter passet. Aptiten på mat är obegränsad. Det är ett säkert tecken på att jag har något skit i kroppen. Jag blir alltid vrålhungrig innan och under en förkylning. Kvällen fortsätter med mer mat. Natten blir ett helvete. Vaknar med rejäl smärta i huvudet. Tar värktablett och hittar att om jag sitter och sover så gör det inte lika ont. Knoppar lite av och till under natten. Är groggy och otroligt hungrig på morgonen. Foten gör ont, huvudet gör ont, har mer träningsvärk än jag borde ha. Får se om jag kan häva detta idag.