Medoc marathon 2017 – Loppet

Lördag är loppdag. Tidig frukost kl 5.30 och buss till Paulliac. Väl framme var det en långsam säkerhetskontroll där vi köade. Sedan köade vi vid väskinlämningen. Jag tog väskorna så Ulla och Kristina kunde gå till start. Med en minut till start fick jag in väskan, tvungen att skippa toakön och avancera i startfältet.

Det är inte bara löpare i startfältet. Det är även många vagnar med olika påbyggnader. Temat i år är Vinyl 33 och det fanns många vinylskivor gitarrer glitter och scenkostymer i startfältet. Det var inte så många Elvis men många Abba. Såg Tina Turner. I övrigt var det fria tolkningar.

Jag kom ändå ganska långt fram i startfältet och helt osannolikt träffade Ulla och Kristina igen. Trots detta tog det 6 min att nå startlinjen. Efter tre km blev det tvärstopp när vägen smalnade av i en stigning där de även placerat första depån. Tog 17 minuter på den kilometern. Ulla blev stressad, hon har inte så mycket marginaler.

Tidigare år har det varit varmt och dammigt. I år var det regnigt och lerigt. Men en stor del av loppet är på asfalt. Det kom lite regnskurar och de slutade snabbt. De flesta visade hänsyn på de leriga partierna och tog det lugnt. Några få utmärkte sig.

Längst bak springer en grupp som kallas kvasten. De håller maxtidstempot 6.30 tim. Det skulle visa sig att det låter värre än det är. De plockar inte bort någon på första halvan av loppet. Jag får lämna Ulla och Kristina efter 12 Km för att stå i en långsam kö till en av de sparsamt utplacerade toi toi. Medan jag köar springer kvasten förbi. Väl inne så är allt slut men jag är erfaren och har med mig allt som behövs.

Börjar nu löpa. Mitt mål är att komma förbi kvasten. Kör i 5.15 min/Km och redan efter en Km är jag ifatt kvasten. De har stannat vid en depå och dricker vin. Jag fortsätter och nu är målet att nå Ulla och Kristina. Det lyckas efter ytterligare några få Km. Det sägs att det finns ett rep på halva loppet efter 3.15 tim. Vi var på halvan efter 3.14 och såg inga förberedelser alls. Dessutom var det mängder med löpare bakom oss.

Vi besöker många vinslott och vinegendomar under loppet. Många uppehåller sig där ett tag så det är mycket folk runt oss hela tiden. Kristina löper på själv ett tag. Ulla och jag jobbar vidare i backarna. Banan är inte så snäll. Det är många slakmotor att ta sig uppför. Ulla började inte må illa förrän vid 35 Km. Mycket bra. Vi hade nu en buffert så vi kunde ha 10 min/Km. Bufferten behövs. Ulla kämpar på och försöker jogga när hon inte mår för illa. Vid 37 Km träffar vi hel osannolikt på Kristina igen.

Nu är det dags för ostron vitt vin och citron. Ulla fotograferar mig. Förra gången för många år sedan kunde hon inte se när jag åt ostronet och kräktes istället. Denna gång fick vi en bild. Ulla fortsatte framåt medan jag filmade Kristina när hon testade ostron för första gången. Vi sprang ikapp Ulla. Kristina fortsatte mot mål när det var risk för att missa maxtiden. Vi jobbade vidare. Sista biten är bra underlag, inga backar men Ulla är nu ganska medtagen av illamåendet. Det gör ont i magen. Vi promenerar så fort vi kan och kommer in på 6.30.00 tim. Exakt på maxtiden.

Projekt 100 marathonlopp är i hamn. Ulla sprang sitt 100e lopp idag. Vi har genom åren samlat på många fina minnen från olika lopp. Ulla gjorde sitt första lopp i Stockholm marathon 1988 och fick året efter vara expert när vi andra debuterade. Tiderna var inget problem med 4.33 tim som bäst.

Vintern 1990 gick hon ovetandes i veckor med lungproblem och fick sin astma och även illamående i slutet av loppen. Från mara nummer fyra har det varit en kamp mot klockan. Hon har tränat hårdare och sett tiderna försämras. De senaste åren har vi med hårstråsmarginal lyckats komma in under maxtiderna och räknat marginaler med sekunders noggrannhet.

Sedan 1990 har hon aldrig igen upplevt känslan att jogga runt maran som bra träning. Det har varit strid från första till sista steget. Vi har sprungit tillsammans på många lopp. Hon kan skämta med mig ibland och fråga om jag även har med bår och lysraketer men jag vet att hon känner ett lugn av att jag håller reda på tidsgränser gel och andra detaljer som att hålla borta hennes hår när det är dags att kräkas.

Vi har sett många ställen genom åren och träffat många härliga människor genom löpningen. Vi fortsätter förstås att springa lopp men först blir det ett 100 loppskalas.

Hämta ut väskan var ett separat äventyr där man köar för att komma in i tältet med väskorna. Sedan pekar man ut sin väska och sedan köar man ut med den. Systemet känns ineffektivt men det fungerar. Det var kö ut från Polliac och bussen behövde 1.20 tim för resan till hotellet istället för normala 40 min. Ulla sov trots att det var allsång i bussen med norska och svenska klassiker. På kvällen var vi ute för att äta. Marie har sovit hela dagen och mår bättre. Ulla påstod att vi som sprungit var ”kolesteroldumma” så vi litar på att Marie hittar vägen till restaurangen.