Minnet, eller så.

Tänk vad minnet kan vara kort i bland. I lördags gick jag på knä under Tallinn´s maraton, lovade mig själv dyrt och heligt att ”inte en gång till”. Så vad har jag nu gjort, jo jag har anmält oss till Oxelösunds 6 timmar, att man aldrig lär sig. Fast jag tröstar mig med att jag har fyra veckor på mig att träna, inte så mycket men ändå, bättre än inte alls. Den här veckan har jag jobbat eftermiddag så jag har cyklat fartlek. Mittpartiet som nöter mot sadeln har ett och annat att säga om det tilltaget. Kan vara en bra mellanstation till december´s tolv timmar, fast då tänker jag gå det mesta.