Tallinnmaran 2016.
Fredag morgon och klockan ringer 5.00. Nu är det dax att gå upp och göra dom sista förberedelserna innan Kristina och Mari kommer och hämtar oss. Det ligger alltid någon viss förväntan i luften när man ska ut och resa. Småttingarna har fått sina extra stora matskålar med grönsaker, lite mer hö än vanligt så dom kommer att reda sig bra tills vi kommer hem igen.
När vi kommer till Arlanda upptäcker vi att vi står på terminal 5 när vi borde vara på 2an. Nåja, inte hela världen, vi har gott om tid så vi traskar bort till rätt incheckningsdisk. Den obligatoriska kaffe och smörgåsen smakade bra nu när kroppen har vaknat.
Vi skulle mellanlanda i Helsingfors. Visst hade det varit snabbare med direktflyg med attans så mycket dyrare. Taxi till hotellet och upp med väskorna på rummet. Nu var det hög tid att ”göra” Tallinn och hämta nummer lapparna.
Att gå och strosa i gamla stadskärnan är jättemysigt. Den har kullersten och massor av små butiker som säljer souvenirer och bärnsten i alla de former. Även lunch stod på dagsprogrammet, jag tog som vanligt lax. Sedan ut och knalla igen, man hinner se mycket på en dag om man gör staden till fots. Kaffetarmen började göra sig gällande, så vi gick in på vad som sas var Tallinn´s äldsta café. Dom hade bakelsen Pavlova, den måste jag bara testa. För en gottegris som mig var det ett saligt ögonblick. Grädde, maräng och lime….. nam nam. Nu började vi känna av fötterna och insåg att vi ska springa i morgon och att det kan vara bra att spara lite krut till loppet. Så vi hittade en bra restaurang som hade god pasta som för förhoppningsvis skulle ge bra spring i benen.
Lördag morgon och loppdag. Starten gick klockan 9.00 så det blev en tidig frukost och sedan masa oss ner till starten på Frihetstorget. Mari ska inte springa utan ha en spa-dag.
För att göra en lång historia kort, det blev ett jäkla tufft lopp för mig. Det flöt på bra i ca 25 kilometer men sedan…… där sa både ben och mage adjö. Jag har INTE tränat under det här året och det fick jag smärtsamt klara besked om nu. Allt för mycket har hänt som har kommit emellan och träningen har fått stå tillbaks.
Jag gick och räknade, med betoning på gick. Maxtiden var 7 timmar, jag höll under 10 minuter per kilometer när jag går. Då har jag en bra chans att klara mig in under maxtid och få min medalj och min 95´te mara. Jag travade på men hujeda mig vad långa dom sista kilometerna var. Vätskebristen var påtaglig så jag fokuserade på att gå på dom vita linjerna för att inte vingla. Väl mot mål stod Peter, Kristina och Mari och hejade, gud så skönt att se dom och veta att målet skulle vara runt hörnet. MÅL efter 6.21.15, det var mer en tjurskallighetens seger än något annat.
Peter och Kristina hade gjort ett jättebra lopp och var nöjda, jag var mest bara trött och ville till hotellet. Men mjölk och sängen en stund gör underverk, jag piggnade snart till.
Mat, mycket mat och sedan en efterrätt, livet var tillbaka och vi jämförde våra lopp och upplevelser. Mari var nöjd med sin dag och vi med våran, så slutet gott i alla fall.
Måndagen fick börja med sovmorgon och sedan frukost. Packa och åka till flygplatsen för att med stela och ömma ben påbörja resan hem. Vi började redan i bilen hem att spåna om vad vi ska göra härnäst. Men en sak är säker, jag MÅSTE träna mer, inte ett sådant lopp till. Vete tusan om det kan kallas för hälsosamt, men det gick.