Pokémonsöndag.

Att Sverige har drabbats av Pokémon-feber har nog inte undgått någon vid det här laget. Jag måste erkänna att även jag har drabbats. Om någon i våras skulle ha sagt att jag skulle ränna stan runt och jaga små icke existerande fantasidjur….knappast, inte jag inte, vilket trams. Men nu är det just det jag gör!

I går kom Kristina till kollo och vi påbörjade en pokémonrunda. Bromma, Huvudsta vidare in till stan och Kungsan. Där åt vi och rensade våra pokémonar från dubbletter och passade på att uppgradera dom som gick. En sak var helt klart, vi var inte ensamma om denna syssla. Gamla, unga, ensamma och hela grupper gick runt med näsan i telefonen. Under konversationer som att JA,jag fick den, eller jäklar nu är mina äggkläckningskuvöser slut, till den hade jag inte förut. Undrar om någon upplysningskampanj som något av våra statliga verk har kunnat hittepå har kunnat få samma genomslag som det här spelet. Om det sedan håller i sig i längden får framtiden utvisa.

När vi började komma tillbaka till Bromma så ringde vi Peter som hade passat på att ha en göradag hemma. I lugn och ro utan mitt tjatter i öronen. Han fick tid att studera och att sitta med sitt eget projekt. Vi träffades på restaurangen och åt en välbehövlig middag. Väl hemma var vi trötta men nöjda efter dagens ”fångst”, det blev en runda på 29 km som tog 8.09 timmar.