Sol och luft.

Nu har vi varit i en vecka här på kollo. Det tar ett tag att komma i ordning, att känna sig som hemma igen. Den här veckan jobbar jag ju eftermiddag så Peter är hemma före mig, så han börjar med maten. Han börjar bli riktigt duktig, förr var det köttfärssås som var paradnumret. Nu har han gett sig på både kyckling och fläskfilé. Jag cyklar morgon och kväll, det tar inte mer än en kvart. Men jag har gått ett par Banjobyrundor, det är det längsta jag har gått på ca två månader och det är ändå bara fyra kilometer.

Nu är det bara en vecka till Knast marathon. Jag har gett upp tanken på att kunna springa där. Lunginflammationen har tagit hårdare än vad jag trodde. Lite väl optimistiskt men jag trodde att när antibiotikakuren väl var uppäten var det bara att börja köra igen. Attan vad jag misstog mig, hostan satt kvar och tog hårt på ryggen. Jag tror inte ens på att jag kommer att köra Stockholm. Det blir att ta både ett och två steg tillbaks och ta hösten till hjälp att komma igång igen.

Småttingarna får vara ute varje kväll, det gillas helt och fullt. Dom klipper gräset i ena änden och gödslar i den andra. Dom frossar på gräs så dom orkar inte äta hö utan somnar direkt när dom kommer in. Sol och luft i pälsen skadar nog inte.