Nattsvart.

I går var det en svart dag, svartare än svart. Peter och jag var till veterinären med Buster så han fick somna in. Ove o Annica försökte men det gick inte så vi fick hämta till baks honom. Risken att han skulle ha blivit någon sorts ”vandringspokal” som var en liten tid här och en stund där ville vi inte vara med om. Det sa även Ingalill nej till, det var det inte tal om. Peter och jag satt på var sidan om honom ända in till slutet, han låg så lugnt och somnade. Veterinärerna är verkligen fina på att handskas med både folk och fä i den stunden. Så nu har vi fällt många tårar och kommer att fälla än fler men det kan inte hjälpas.

Ingalill repar sig sakta men säker så nu får vi koncentrera oss på att hjälpa henne efter bästa förmåga.