En känslomässig magspark

Senaste veckan har varit väldigt lång. Varje dag har känt som tre dagar.
Ullas syster blev påcyklad för 2 veckor sedan och bröt benet. Sedan har det bara blivit värre med henne och för en vecka sedan var det akut. Många tårar där.
Det är en lång väg kvar för henne. Hon var illa ute.

Ulla var förkyld i veckan, och bet även av en kindtand. Vi hade syrrans hund Buster här och han blev nervös när marsvinen lät, då kunde han inte hålla tätt. På morgonpromenaden igår halkade Ulla till och jag tog emot och fick en sättning i ryggen.

Buster kan inte vara hos oss. Vi övervägde systematiskt och logiskt alla alternativ medan tårarna rann. Ove och Annica steg fram och tog hand om Buster. Tack!! Mer tårar vid överlämnandet. Nu lever hoppet att han ska få det bra och fungera med katterna. Första rapporten är lovande.

Ulla har haft dålig sömn i dagar med tankar som snurrar och Buster som snarkar och drömmer. Igår köpte vi ett naturläkemedel för detta. I natt fick hon äntligen sova men jobbklockan ringer 5.10 och hon är iväg.

Jag skulle också jobba idag men kan knappt få på mig strumporna för ryggen. Igår, en timma efter promenaden satte jag inte ryggen i samband med promenaden så jag gjorde som jag alltid gör med krämpor.
Upp på cykeln och ståtrampa för att gnugga bort smärtorna. Sedan ett komplett stretchpass. En timma efter detta var ryggen än värre men övriga muskler mådde gott. Jag får nog vila trots allt.

Jag hoppas på imorgon – att den dagen blir en helt vanlig härlig arbetstisdag.