Snömodd.

I dag är det ett par minusgrader och snömodd här i Stockholm, det är dessutom söndag och det innebär att det är TSM-dag. När klockan ringde knallade jag upp och tittade på termometern, hade bestämt att om det var kallare än fem grader så blir det inget spring utomhus för min del. Termometern visade minus tre, alltså var det bara att masa sig ut köket och sätta på kaffet.

Peters fot gillade inte att han cyklade två timmar i går och var nedrigt gnällig och sur på honom för det. Inget spring för hans del alltså, med i dag hade dom rehabträning inomhus, det kunde ju vara ett bra alternativ.

Tänk att JAG har sprungit ute i minus och snömodd!!!!!!!!!! Det var åratal sedan det lät sig göras, inte sedan astman gjorde sitt intåg i mina lungor. Visst var jag lite tveksam om hur det skulle gå, visst var det jobbigt, ett steg fram och ett halvt tillbaka. Men jag kom runt alla 14 kilometrarna utan att var helt död. Men det var många som fick ge upp och ta en kortare väg hem och jag sinkade inte gruppen. Det är det som jag har varit mest rädd för, att vara bromsklossen som alla skulle vänta på. Peter var nöjd med rehabträningen och han lärde sig mycket nytt som han kan ha nytta av i framtiden. En helt klart lyckad träningsdag.