Örebro.

Aj, aj ,aj mina ben skriker, har sagt upp bekantskapen med mig. dom tycker att jag inte är värd att umgås med i dag. Ska jag vara så taskig som jag var i går så får det vara. Jag sprang Decembermaran i Örebro i går. Ja sprang var med en viss ironi. Första 25 kilometerna gick bra, alldeles för bra. Sedan blev det värre, magen sa i från och benen ömsom krampade ömsom vägrade att vara med överhuvudtaget det blev mycket gång på slutet. Peter och Kristina satt och hejade hela tiden och var till stor hjälp när nosen ville åka ner för långt. Det var en lättnad att vi skulle åka tåg och inte köra bil det hade varit för gräsligt, jag hade varit en trafikfara.

Vi var ute i god tid i morse så vi gick och tittade på stan och Örebro slott. Jag har aldrig varit där förut, jo i Örebro men inte sett något av stan. Vi hann med Wadköping också, en liten del av gamla Örebro som Hjalmar Bergman hade med i sin bok om Markurell.

På tåget hem satt vi och beställde tågbiljetter till Karlstad, det är nästa eskapad på löparbana. Så fast att jag känner mig helt mörbultad så börjar planeringen inför nästa mara. Undrar om man är helknäpp eller bara dum? Dessutom har vi bestämt att vara med i februari, på samma bana, samma hall och i Örebro!

Jo visst ja, jag kom i mål på 5.43 och fick en jättegod segermiddag efteråt.