Långpass, Father Brown

TSM träning idag. 12 grader varmt. Jag är osäker på foten och får ingen riktig fart på kroppen trots uppvärmning på Stadion. Bestämmer mig för att springa med 4-timmarsgruppen idag. Ulla springer med 5-timmars.
Kommer iväg och vi drar mot Djurgården. Redan vid Gärdet måste jag stanna och få av mig alla vinterkläder, men springer ikapp.
Vid 35 minuter är det hög tid att dricka och min häl som fick en dålig behandling i fredags i trappan ned till T-Rådhuset gör sig påmind.
Jag lämnar gruppen, dricker och äter, börjar sedan jogga så sakta att det inte gör ont. Det är toppen, känner att den oerhört viktiga frihetskänslan och kravlösheten kommer tillbaka – det är så här jag vill att löpning ska vara.
Det går sakta att stegra hastigheten och efter ett tag springer jag med lätthet i 5.10 min/km.

Jag närmar mig gruppen igen men vill egentligen inte komma ifatt. Men till slut är jag tillbaka i ledet.
De sista 3 Km börjar vristen krångla och det gör ont men det går att ändra löpningen så det gör mindre ont.
Tillbaka på Stadion efter 17,38 Km 1.44.32 tim.

Nu är det tre helger med marathon, ultra och marathon så jag är osäker på om jag springer några TSM pass då.
Jag tror inte jag vill springa i grupp igen, men det är en fördel att passet blir av. Just nu lutar det åt att jag hänger med till Stadion på söndagarna men sticker sedan ut på ett eget pass.
Då kan jag ha ojämnt tempo, stanna när jag behagar och fika när tillfälle ges – det är frihet.

Ulla sprang med lätthet i 5-timmarsgruppen. Hon har övervägt att testa en snabbare grupp men inte tagit steget ännu. Vi får se vad hon gör efter Örebro marathon nästa vecka. Då kommer hon att ha ett formbesked vad hon klarar.

Nu på eftermiddagen har vi betat av flera avsnitt av ”Father Brown” på TV8 Play och fått en leverans av GI-Boxen så vi har lunch och middag i två veckor framöver. Toppen.