Testrunda med fart.

Mycket kan jag vara, men jag är inte någon snabbfotad löpare. Vet inte om jag är en löpare eller joggare…ja, ni vet vad jag menar. Mina miltider väcker inte avund och respekt om man så säger, men det jag inte har i fart har jag i envishet. Så dom sista åren har det bara blivit längre sträcker i en lunkande takt. Marantiderna har stadigt gått mot 6 timmar, så nu brinner det i min rumpa för att inte falla för reptiderna. Sluta med maraton vill jag inte så då finns det bara en sak att göra, få fart på benen. Det är det jag hoppas på att TSM ska hjälpa mig med, att få mig att skippa lunka-lunka springet.

I dag var vi och körde ett testlopp, det innebar att vi skulle springa 5 km så fort vi kunde utan att dö på kuppen. Efter uppvärmning och lite löpträning var vi redo. Ja, så redo jag kunde bli, jag var ganska nervös för hur detta skulle gå. Hoppades att jag inte skulle komma så sist att dom skulle få gå ut och leta efter mig. Vi skulle köra två varv på en bana ute på Stora Skuggan. Var och en efter sina förutsättningar. Sedan ska vi göra en likadan runda i vår och se om/hur mycket vi har förbättrat oss. Det gick bättre än vad jag befarat, jag klarade att hålla ett för mig högt tempo och gjorde rundan på ca 33 minuter. Så nu är det den tiden som jag ska försöka slå i vår.

Nästa gång ska vi köra korta intervaller, det är heller ingenting jag brukar ägna mig åt. Så jag får hålla i hatten och göra vad jag kan. Funktionärerna är så snälla och hjälpsamma, peppar och uppmuntrar så man orkar mer än man tror. Tack Ammis för ditt moraliska stöd, det värmde gott.