TSM.

Nu har vi skrivit ett nytt kapitel i våran löparkalender. För första gången har vi varit med på TSM-träningen. Jag har alltid hävdat att jag inte gillar att springa i grupp, utan vill köra själv. Då kan jag gå när jag vill utan att sinka någon. Så har jag också kört i många år, med samma resultat, samma tider och samma allting. Likadant för Peter, han springer hem eller till jobbet gör en fartökning när andan faller på men lunkar mest. Vilket resulterar i samma som lika år efter år.

NU ska det bli andra bullar av! SÅ i dag stod vi klockan nio på Stockholm Stadion tillsammans med ca 800 löpare. Vi blev indelade i grupper efter hur fort vi ville springa,från 3 timmar till 5 timmar på maran. Peter valde att springa med dom snabba pojkarna och flickorna i gruppen som ska göra maran på 3.30. Jag var lite mer försiktig och valde gruppen 5 timmar och skulle hålla ca 7 min per kilometer. Vi var båda nöjda efteråt och ser fram emot att köra på söndagarna. Vilket resultatet blir får vi se i vår men en nytändning blir det i alla fall. Vi fick även testa yoga, vilket även det jag är lite reserverad till. Lite för mycket ålande på golvet för min smak. Visst behöver jag bli mjukare i kroppen, nu är jag stel som en pinne. Men att ligga med benen lindade om varandra och samtidigt andas, nja. Fast vi ska båda två göra lite mer stretchövningar här hemma, fast då kanske inte fullt så avancerat. Sedan var det ett styrkepass som stod på tapeten, lite modell Friskis& Svettis.

Efter det var det dax för Kalle Zackari Wahlström att hålla ett föredrag om träning. Eller rättare sagt konsten att inte göra träningen så nedra jobbig och svår att man inte hinner/vill träna. Det var ett bra föredrag med många tänkvärda idéer. Fast lite som att predika för redan frälsta. Med andra ord en härlig och mycket givande dag. Att sedan avsluta dagen på Pastahuset med en smarrig pasta och glass till efterrätt gjorde en fulländad dag än mer fulländad.