Ett lite hopp.

Jag har under många år haft ett problem med magen när jag springer. Magen säger helt enkelt ifrån och tar inte emot vätska eller föda. Det som kommer ner kommer lika fort upp vilket gör att jag blir helt dränerad på ork. Den gång det går ”bra” och det dröjer längre innan den börjar krångla kan jag göra en med mina mått bra tid. Börjar den däremot krångla tidigt i loppet blir det till att lunka precis så mycket att jag slipper kräkas. Då rasar tiden fort iväg och jag får gå mycket.

Men nu har ett litet hopp tänts, jag fick tips av Kristina om att pröva Ventolin mot astman. Så jag har varit till läkaren och fick en provdos. I morse skulle det testas, fast det var sorgligt nog inte lika kallt som det har varit dom senast dagarna. Men skam den som ger sig, jag tog en puff och gav mig ut på min Kaninrunda som är ca tre kilometer. Gick det bra skulle jag ta två varv annars fick det räcka med ett varv och sedan gå hem. Det flöt på bra jag kunde springa upp för båda ” backarna” utan att få andnöd. Fast en svala gör ingen sommar, så jag får testa igen när det är lite kallare och hålla tummarna för att det går bra då med.

Peter är lite mosig i benen efter gårdagens eskapader på Sörmlandsleden, men mår bra och är nöjd och inte avskräckt. Småttingarna surar fortfarande, sitter och kurar i sina hus. Vi hämtade hem några av husen från kollo så får vi hoppas att dom tinar upp och blir glada igen.