Ekerö i sommarprakt.

Buss 176 går ut på Ekerö, slutstationen heter Solbacka. Vi skulle testa att åka dit och springa hem. Lagom varmt och inget regn utlovade att det skulle bli ett bra löparväder. Så efter frukost gick vi ner till Brommaplan och inväntade bussen. Det tog ca 25 min att komma till slutstationen och då var Peter och jag dom ända som var kvar på bussen. Jag hade tittat på vägen ut hur banan skulle vara att springa. Det var fina gång och cykelvägar hela vägen, men attan vad många långa slakmoter. Jag insåg att skulle kunna bli jobbigt men efter en slakmota borde det bli nedförsbacke. Efter en mil började jag känna igen mig, vi hade sprungit här förr, då med Ove och Annica. Det flöt på riktigt bra men jag började bli trött i bakbenen och rumpan. Peter stannade och fotade medan jag drack och hämtade andan. Vad mycket vackra blommor det växer i dikesrenen, fast dom klassas som ogräs. Blåeld med sina långa illblå blommor tillsamman med vitmåra och prästkrage, en riktig sinnebild för den Svenska sommaren.

Vi följde Vallenbergs Allé och kom förbi begravninskullen, fortsatte mot Drottningholm. Jag visste sedan tidigare att det är 5 km därifrån till Brommaplan. Det blev en runda på 22 km på tiden 3,02 tim. Ett sista långpass innan det är dax att packa resväskan för nästa mara som går på Irland i Waterford.