Oj det gick.

Jag har haft ett stort leende på läpparna sedan i lördags. Det gick ju så in i nordens bra att springa. Så i dag skulle jag till gymmet och köra lite fartlek. Jag var lite rädd för att jag skulle få en baksmälla och att benen inte skulle vilja vara med. Men frisk vågat o s v så jag tänkte försöka vara lite tuffare än vanligt. Nu sitter jag här med ett fånigt leende igen, det gick över förväntan i dag med. Det bästa jag har gjort var 8,8 km och i dag kom jag 9,3 km. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig. Någon dag ska jag klara 10,0 km på en timma. Det blir till att fira då.

Peter sprang sin vanliga morgonrunda 14 km på 1,21,34 det gick bra med knät, men han var lite försiktig för att inte utmana ödet.