En uschpass innan frukost

Det var tio dagar sedan jag sprang, nu vill jag inte vänta längre, jag började från Ullas jobb.
Allt mådde illa. Benen, huvudet, magen, bihålorna, ja allt. Och löpningen var lika trevlig som en uppkastning.
Men skiten ska ut och det här passet låg i vägen för de trevligare passen.

Nästa pass kommer att vara så underbart som dom brukar vara. Jag kommer att känna den avslappnande känslan, krämporna bleknar och försvinner, tankarna blir lätta och svepande, tid och rum blir ett flexibelt begrepp, allt blir lite småroligt och småmysigt, och när slutmålet dyker upp blir jag överraskad att det redan är slut.

Hela teamet jobbade idag men bara jag och projekteldaren var på kontoret. Halva teamet jobbar i Kiev, och de andra är sjuka men jobbar hemifrån. Idag har jag arbetat med att få en ny fräsch sök-modul att fungera på en gammal Magento, mycket debugging. Har även installerat Adyen betalmetod och fått den att acceptera betalningar. Och ställt upp de sista frågeställningarna för prenumerationsservicen. Med andra ord har jag inte skrivit en enda rad programkod idag.

Ulla hade ett skräppass igår och det fortsatte. Hela natten var skräp. Hon vaknade hela tiden och svettades massor. Något var fel, kroppen protesterade.
Det har fungerat bra att jobba idag och Ulla tar en vilodag från träningen. Imorgon blir det övertid så då blir det inte heller någon träning.

Det finns en hel del äventyr att se fram emot. Jag ska till Balaton supermarathon i Ungern, Vi ska till Connemara marathon på Irland, Vi ska till Waterford Viking marathon på Irland, och i höst har vi planerat in Dublin marathon på Irland. Och mycket annat förstås. Om allt fungerar så springer vi våra 25e Stockholm marathon i år.

Men det är då det, närmast längtar jag till nästa gång jag får springa.