Det ändlösa lärandet

Varje dag lär vi oss någonting nytt. Det är en egenskap som vi alla har, en egenskap som vi tar för given, något vi gör utan att reflektera över det. Kunskaperna glider in i det stora nätet och vi glömmer snabbt hur och när vi tillskansade oss just den här kunskapen.

På jobbet har en arbetskamrat börjat med ett blogginlägg varje vecka där alla kan svara på den enkla men geniala frågan ”Vad lärde jag mig förra veckan?”.
Nu för vi alla lite noteringar och försöker förmedla det vi lärt oss i ett kort svar. Det är inspirerande och lärorikt att läsa alla svaren.

De senaste dagarna har jag jobbat med ett gäckande problem som uppträder under vanliga men ytterst svårtestade lägen. Jag jobbar med att patcha in loggningar direkt in i kärnan på en välbesökt server. Den kod jag patchar in måste givetvis vara felfri, och det tar tid. Hade jag kunnat göra vanlig debugging hade det här problemet varit snabbt fixat.

Jag kan inte springa just nu. Låren är jobbiga sedan 6 timmars i lördags. Jag vet inte varför jag var så kraftlös på loppet. Det var en strid att nå maran på 5 timmar och precis att jag grejade 5 mil på 6 timmar.

Ulla skulle träna motionscykel idag men jag hade dragit fast ställskruvarna så hårt att de inte gick att ställa in sadeln. Och det är inte första gången heller jag gör så. Inte kul.

Den nya sortens tandkrämstuber och vattenkranar med spak har räddat mig de senaste åren. Hoppas att framtidens motionscyklar får förbättrade ställskruvar. Tills dess sätter jag upp en stor lapp på cykeln.