Djungelträdgården.

I dag har jag slagits med den djungel som trädgården har blivit. Jag har inte velat klippa bort det gräs som småttingarna är så förtjusta i. Det har gjort att det har blivit långt, väldigt långt. Fast bara där det har varit obetat. En sorts tofssjuka har blivit resultatet. Lika dant har nattljusen fått härja fritt, dom är underbara när det skymmer, dom är nästan självlysande med sin gula färg.

Jag är en antiintervall löpare, det är inte kul att pinna på och sedan stå dubbelvikt och kippa efter luft, det har jag envist hävdat. Inte min grej liksom. Fast nu vet jag inte om jag håller på att abdikera från det ståndpunkten, för i går var det faktiskt kul att köra ett Kryckanpass med Annica och Peter. Visserligen stod jag dubbelvikt och kippade efter luft precis som vanligt men kändes bra i alla fall. Det gamla ordspråket att ” När fan blir gammal blir han religiös” kanske stämmer på mig med.