Dagen efter bataljen

Vaknade före kl 6 imorse. Då hade värktabletten gjort sitt och det var dags att få igång kroppen. Jag kom runt 100 Km igår.
Nummerlapparna och tidtagningssytemet från igår intresserar mig så jag spenderade tid på att läsa om RFID och NFC, om företaget Racetimer, och testade appar för NFC i plattan.
Nu gör jag lite core-programmering på min plattform. Den bästa tiden för detta är just tidig morgon när det är lugnt och hjärnan fungerar optimalt.

Det var mycket prat om mina löparskor igår – Crocs. Jag trodde att de flesta hade läst boken Born to run och insett att man med fördel kan springa både långt och snabbt i valfria fotbeklädnader om man bara åter tränar upp den rörlighet man en gång hade i sina fötter.
Jag blev både interviewad av speakern och hamnade på Facebook Stockholm Ultra.
En del är imponerade av att jag springer i ultralätta skor med optimal stötupptagning. Det är ingen gimmic, det är en konkurrensfördel.

I ett exempel från Born to run är det en grupp elitlöpare i USA som får de gamla skorna utbytta mot de bästa skorna. Skadorna börjar komma och tränaren tar beslutet att köpa in billigare löparskor som är sämre för att få bukt med skadorna.

En fråga som är återkommande och som jag fick igår några mil in på loppet:
-Men ramlar dom inte av?

En annan fråga är varför.
Jag har köp skor som kostat 1800 kr, jag har haft specialtillverkade ilägg för att stödja hålfoten när senan varit inflamerad, jag har haft speciella gel-kuddar på hälsporrarna, jag har haft problem med hälsenorna och att det klämmer med bakkappan, jag får köpa för stora skor eftersom extra breda skor sällan finns i svenska sortiment, vattenblåsor och blodblåsor kommer när fötterna sväller och blir blöta.
Jag frågar också varför.
Varför ska man ha allt detta besvär helt i onödan när man istället kan använda Crocs.

Ett inlägg om gårdagens Stockholm Ultra kommer lite senare idag. Jag vill utnyttja morgonen till mer programmering.
Vilken häftig kamp det blev. Min värsta kamp hittills på mina fem 100Km.