Priscilla

Lördag och sovmorgon. Jag var uppe lite längre igår men det gav kroppen blanka tusan i. Vaken kl 6 som vanligt.

Idag har vi besökt ”Priscilla Queen Of The Desert The Musical” på Göta Lejon vid Medborgarplatsen.

Jag var lite förberedd att det var en dragshow, jag såg första halvan igår av filmen Priscilla från 1994 med Hugo Weaving i en av huvudrollerna (Youtube).

Det var många och påkostade och enorma scenkläder. Män som står på en platå med platådojor och en halvmeter huvudbonad och utsträckta armar ser ut som jättar.
Priscilla är bussen, och vilken häftig buss det är. Ska inte berätta vilka grejer den klarar men önskar att det fanns på vår bil.
Tre drag-queens är ute på vägarna för att åka 300 mil och sätta upp en show på ett casino. Det händer en hel del på vägen dit över den Australiensiska landsbygden.
Två av dem tål inte varandra och kastar elakheter. Väldigt roligt om man tycker om när folk är elaka mot varandra.

Det är många kända låtar med i musikalen och några kända namn. Pernilla Wahlgren är med och sjunger underbart men har inga repliker och är inte med i handligen mer än som frekvent flygande diva och dansande statist.
Björn Kjellman gör en strålande insats som Bernadette. Nedtonad, känslosam och kvinnlig.

En dragqueen är en man som klär upp sig överdrivet kvinnligt för att underhålla.
I musikalen är det en blandning av dragqueen och där man är man med fjädrar och glitter utan att försöka likna en kvinna.

Jag tyckte det var för mycket prat om sex och allför mycket närgången skrevdans från både män och kvinnor. Det var inte underhållande.
Efter första halvlek tänkte jag:
– Kul att ni har kul, lycka till med resan, kan jag gå hem nu.
Ungefär som när jag var på Råsunda för att se mitt livs förhoppningsvis första och sista fotbollsmatch.

Ulla tyckte Priscilla var toppenbra och hon vill gärna se showen igen.
Jag kanske bara hade en dålig dag. Se den och avgör själv.

Nästa vecka ska vi se Jonas Gardells show ”Mitt enda liv”. Måtte det inte bli något liknande.