Fyra minus och gråmulet

Fyra grader minus är för kallt för mina lungor. Skulle jag ge mig till att springa skulle jag låta som en ostämd säckpipa ganska omgående. Men gå fungerar alldeles utmärkt. Eftersom Peter skulle plugga i dag beslöt jag att försöka få Ingalill ( min syrra) att gå ut och gå. Det är nu inte så svårt, hon älskar att gå, precis som jag. Vi kom överens att jag skulle ta bussen till Solna station så kulle vi mötas där. Sedan skulle vi gå tillbaka till Sollentuna. En nätt promenad på ca tolv kilometer.

Buster gillar snö och var glad som en speleman. Han hoppade och skuttade glatt i snödrivorna och bet i alla grenar som stack upp ur snön. Vi var väl påpälsade men det bet i kinderna, i Bergshamra visade klockan/gradangivelsen på fyra grader minus.
Nu började Buster få nog av det roliga, hoppandet hade avtagit och han lunkade sakta bredvid. I sista backen upp till toppen där vi bor ville han bli buren, han gjorde ett tappert försök att beveka mig.

Peter hade hämtat pasta från kvarterskrogen, det smakade ljuvligt med varm mat i magen. En kopp kaffe och dagen var fullkomlig. Buster rullade ihop sig på sitt täcke och var nog nöjd han också, det dröjde inte länge fören han snarkade. Tänk vad en gråmulen vinterdag kan vara skön.